Att jag aldrig lär mig. Jag frågar mig själv varför jag utsätter mig för det, men har inget bra svar. En del i mitt liv är bara skit, jag vet inte hur jag ska ta ut mig detta. Tror aldrig att det kommer att ordna upp sig. Men men, som sagt allting ordnar sig, men det är jobbigt fram till det. Jag försöker tänka positiv och min dröm är just att detta ska bara ordna upp sig. Ni som känner mig vet säkert vad jag pratar om.
Är det verkligen så att allting ordnar sig?
Är det ett test från guds sida varför saker och ting händer mig? För att kolla hur mycket jag pallar, men jag tycker inte att jag förtjänar allt detta som händer mig. Tycker själv att jag haft det jobbigt i hela mitt liv. När kommer min tid, mitt år, då det är bara roliga saker som händer. Alltid är det nåt skit som händer i mitt liv, det kan inte gå ett år utan att det händer nåt. Tycker att det räcker att jag har min sjukdom, ska jag behöva lida för allt annat också. Ja, ja, jag hoppas och hoppas hela tiden att jag ska vakna upp från detta mardröm, men det är ingen mardröm det är verklighet för mig.
Hoppas ni andra har det bättre än vad jag har. Det som inte dödar det härdar, men det som inte härdar det dödar eller??????????
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar